Jag HATAR dig verkligen.

Har dragit mig för att skriva om mina kännnnslor på ett tag, men fan jag har inget att förlora och måste få ur min ilsa på ett eller annat sätt...

Jag hatar inte människor, däremot så kan jag ogilla vissa människor. Men hey det är så livet funkar, alla människor går absolut inte ihop.
Men jag har kommit till en punkt med en person och jag kan säga det rakt ut. Jag hatar henne och läser du det här så vet du att jag hatar dig.

Hon har gjort det oförlåtliga, hon har blandat in min son i ett bråk som hon själv har startat.
Man är alltid 2 om ett bråk, men inte denna gång.
Hon går och snckar skit om saker som jag först inte brydde mig om men nu är linjen nåd. Hon vill starta ett bråk men som hon aldrig kommer kunna starta för att enligt mig så är hon inte värd det och om det skulle bli bråk skulle det bara gynna henne i slut ändan.

Mänga som läser det här kanske tycker det är barnsligt, men denna gången är jag fan förbannad och jag kan inte ta ut det på något annat sätt en att skriva om det.
ni som vet hela historien förstår mig och hatar henne lika mycke, men ni andra kan kanske bara försöka att förstå. Och ni som känner mig vet att jag inte bryr mig, om det verkligen inte är en stor grej.

Ni som finns där för mig, jag älskar er och jag vet att jag inte har något att vara rädd för på fredag men detta gör ont hon har slagit mig under bältet och det är inget jag kan göra åt saken....
Åhhhh, fi fan jag har inte varit så ARG på jag vet inte hur många år...

Nu ska jag gå till Anna och få lite kaffe och röka 1 lr 2 cigg och få ur mig resten utav ilskan som jag har i min kropp...

Ha de nice.. Tja