Nu till någonting helt annat!!
Finns en grej som make me sooooo hot, grrr!!
Det finns en person som är expert på att dra in barn i bråk när det inte går hennes väg. Hur tänker man när man gör så?. Ja anser att de är absolut tabu, för vem skadas i längden?
Jag vet att man kan säga och göra dumma saker när man är arg, men de finns ingen ursäkt när det gäller barn. Låt barnen vara barn och håll dom utanför drama och tjafs. Barnet kanske inte hör tjafset, men hota med att den andre inte får träffa barnet och denna ska få ångra sig djupt osv vem kommer man skada i längden??
Man kan inte få allt här i livet även om man är född med guldsked i arslet och tror man är bättre en alla andra.
Ja är inte den som är den, men det går för långt och i denna frågan pratar ja för alla barn där ute.
Ja önskar ingen olycka utan tvärtom, tänk om alla kunde få vara lyckliga everyday all day. Men ingen annan en DU styr din egen Karma.
Ps. Eftersom ja skriver från telefonen så kan man inte lämna kommentarer o ja vet juh fan inte hur man ändrar. Vet att detta skulle bli en het disskution, ska se vad ja kan göra. Och snälla isf ALLA är välkomna att säga sitt utan att de ens granskas Ds.
5 kommentarer:
De gick;-) i fix!!
Duktig du är :) fixar frasse! Jag älskar ju att kommentera så jag blir glad :)
Nu till ditt inlägg:
Feeling you, barn ska alltid få vara barn. Dom vuxnas problem ska stanna vid "dom vuxnas problem". Att barn ska behöva stå i skottlinjen för föräldrarnas bråk är fruktansvärt och väldigt smärtsamt för den som utsätts. Allt för ofta så känner barnet att det är deras fel att detta problem har uppstått mellan mamma och pappa och känner skuld, detta är något som i sin tur ger djupa sår i själen på barnet. Bråka kan man ju visst få göra men att kasta skit på varandra framför ens barn är i mina ögon barnmisshandel, speciellt när man berättar för varandra hur dålig man tycker att den ena är framför barnet/barnen ( Glöm aldrig att du pratar illa om barnets mamma eller pappa. Detta är oftast mer sårande och smärtsamt än om du säger något OM barn själv till barnet.). Barnet/barnen förstår sig oftast inte på en vuxen konflikt (något som endast SKA hållas i vuxen världen och inte i ett barnets, varesig om det involverar barnet eller inte) och startar då lätt en konflikt med sig själv istället. När mamma säger till barnet att pappa ( eller vise versa ) är dum startar barnet automatiskt en konflikt med dom själva, lägger skuld på sig själv för att dom inte tycker att pappa är dum, lägger skuld på sig själv att han/hon inte tycker som precis som mamma (som säger att pappa är dum), lägger skuld på sig själv att det kanske är deras fel att mamma tycker att pappa är dum, barn tror allt för ofta att det är deras fel att mamma och pappa bråkar, går skilda vägar, skiljer sig eller kanske till och med slåss.
Barn ska få vara barn i en trygg värld med ansvarsfulla föräldrar som kanske inte tycker om varandra men älskar sitt barn ovillkorligt och ÄVEN TILLÅTER BARNET ATT ÄLSKA DEN ANDRA FÖRÄLDERN LIKA MYCKET SOM DU TILLÅTER DEN ATT ÄLSKA DIG (det kanske inte är viktigt för dig men det är viktigt för barnet!)!
Bara för att du inte kommer överens med pappan/mamman till ditt barn så ska du göra allt för att rädda relationen mellan barnet och dess andra förälder. Det är ditt barn värt. Lär ditt barn att älska andra, det är OK att älska pappa/mamma fast att DU inte gör det längre, lär ditt barn att lösa konflikter istället för att dra in dom i Era konflikter (otroligt orättvist emot barnet!)
Oj, hade inte tänkt att skriva en hel roman men detta ämne gör mig fruktansvärt upprörd.
Nog inte många som orkar läsa min röriga kommentar hela vägen hit men om ni gjort det så "Bra jobbat!" :), detta är ett viktigt ämne att diskutera! Hoppas diskussionen fortsätter.
LOVE / Eveline
Håller med till fullo, ja önskar bara att alla kunde tänka så. De finns faktiskt dom som vill göra allt för Sina barn o inte kan det. Varför inte ta vara på det när man kan!! Alla barn vill ha en mamma o en pappa om så är möjligt.
WORD!
Ja sitter här och läser det som ni skrivit. Håller med er till 150%. Detta ämnet är så stort, starkt och äkta men tyvärr blundar för många för det.
Ja har själv ett barn utan biologisk pappa ( han har valt att ej vara med i bilden), skulle den dagen komma då han vill träda fram skulle ja bli lycklig för mitt barns skull och ja skulle aldrig neka honom sitt barn om korten sköts rätt.
Man ska ta vara på det man har och älska sitt barn till fullo, sätta sitt ego åt sidan för en stund.
Mvh Monica
Skicka en kommentar